Höst deppighet
Nu är det höst och skolan är i full gång. Det börjar bli riktigt mörkt ute och jag känner verkligen att det tar på en. Jag blir mycket tröttare och mer nere, har någon annan märkt det? Men man får försöka med alla medel man kan att "bota" sin höst deppighet. Det gör jag genom mina vänner och pojkvän såklart, men också med massor av te, doftljus, fina kläder, fika, träning och smink. Jag har altid varit en sån här person som tycker om att vara inne och pyssla, kolla på någon mysig film eller serie och bara umgås. Jag tycker fortfarande om allt det där men har på senaste tiden insett att jag tycker faktiskt om at hitta på saker, jag måste nästan alltid ha något att sysselsätta mig med annars blir jag tokig.
Nog med småprat. Jag har tänkt på en sak: vänner och hur man är runt omkring vissa människor och andra människor.
I grundskolan tror jag många såg mig som blyg och osäker, och jag var osäker. Jag hade inte så mycket kompisar, iallafall inte som jag umgicks med efter skolan. Och jag mådde ganska dåligt över det. Sedan träffade jag Pontus och det blev lite bättre. Jag hade någon att vara med och blev lite säkrare på mig själv. Men då tror jag folk inte var med mig efter skolan för att dem trodde jag hade Pontus och allt var bra.
I grundskolan jag gick på var alla med alla, men man såg verkligen en hierarki bland eleverna och det var en skillnad mellan dem som var med dem populära och dem som VAR populära. Det finns det säkert på det gymnasium jag går på nu också men jag bryr mig inte så mycket om det nu. Nu har jag mina vänner som jag umgås med, som jag är mig själv med, som jag diskuterar och tjafsar med, som jag skrattar och gråter med. Inget av det här kunde jag göra med mina "förra" vänner. Det kändes som dem inte brydde sig på riktigt. Jag fick alltid en känsla av att dem frågade mig om vad som hade hänt i mitt liv när det passade dem eller för att det på något sätt gynnade dem. Det fick mig att känna mig betydelselös och ensam. Jag var absolut inte mobbad, jag tror jag drog allt detta över mig själv igentligen. Jag "valde" att vara den tjejen som aldrig sa emot, som inte bestämde och som bara hängde med. Men senare ångrade jag mig, men det var för sent, jag hade redan blivit stämplad. Jag är inte och har aldrig varit den blyga tjejen, det är bara ni som tror det. Jag vill bara berätta att man kan ändra på sig, om du inte gillar den stämpeln du har, kan du ändra på den när du byter miljö. Förut bråkade jag inte med någon för jag sa aldrig emot, vilket fick mig att må dåligt. Idag mår jag bra och vågar säga vad jag tycker men då bråkar kag med vänner istället. Nu kör jag över folk istället, iallafall enligt vissa. Men jag har bestämt mig för att vara precis den jag är och dem som gillar mig då, dem tänker jag umgås med. Dem som inte gillar mig, dem gillar mig inte helt enkelt och det är inget mer med det.
Bilderna ovan är lite bilder från den tiden jag inte bloggat nu. Jag och Pontus har firat tre år tillsammans, tre har av den och andra anledningar blivit mitt nya favorit nummer och jag är stressad men samtidigt glad.